Normalisering

Normalisering är en värmebehandlingsprocess som används främst på stål för att ge materialet en enhetlig, finkornig struktur och därmed förbättra dess styrka, seghet och bearbetbarhet.

Efter t ex varmsmidning, varmvalsning och gjutning av stål är mikrostrukturen inte homogen utan kan bestå av alltför stora, men också små, korn och innehålla icke önskvärda strukturbeståndsdelar, såsom bainit och karbidutskiljningar. En sådan mikrostruktur är negativ för såväl hållfasthet och seghet som för bearbetningsegenskaperna.

Normalisering börjar med värmning till en temperatur i austenitområdet, 800 – 920°C, med kort hålltid, där nya och mindre austenitkorn bildas från den ursprungliga, vanligen ferrit-perlitiska, strukturen. Därefter sker svalning med kontrollerad och tillräckligt hög hastighet, varvid en ferrit-perlitisk mikrostruktur bildas. Denna struktur är mer finkornig och har mer homogen kornstorleksfördelning än den tidigare.

Ref. Stål- och värmebehandling – En handbok (8.2.1)

Användningsområden
Kolstål och låglegerade stål: Vanligast för att förbättra strukturen efter smide, gjutning eller valsning.

Förberedelse inför härdning: Normalisering kan användas som ett steg innan härdning för att skapa en jämn struktur.

Industriella komponenter: Maskindelar, verktyg och konstruktionsmaterial som kräver balans mellan styrka och bearbetbarhet.