Härdning

Härdning är ett samlingsnamn för de termiska metoder som syftar till att skapa en martensitisk eller bainitisk struktur för att höja ett ståls hårdhet och hållfasthet.

Den termiska processen består av uppvärmning av stålet till härdtemperatur (austenitisering) följt av kylning i lämpligt kylmedel, som väljs med hänsyn till stålsortens härdbarhet och detaljernas dimension. Kylningen kan göras antingen som direkthärdning, etapphärdning eller bainithärdning. Direkthärdning är den vanligaste härdningsmetoden. Efter härdning till martensitiskt tillstånd följer normalt anlöpning.
Ref. Stål- och värmebehandling – En handbok (8.3)

Härdning av kompositmaterial är den process där materialet får sina slutliga mekaniska och kemiska egenskaper genom att polymermatrisen stelnar och binder samman fibrerna. Det är ett avgörande steg för att kompositen ska bli stark, hållbar och användbar i praktiska tillämpningar.

Härdning av pre-preg innebär att det förimpregnerade fiber-materialet (t.ex. kolfiber eller glasfiber med epoxiharts) utsätts för värme och ofta tryck, så att hartset går från ett halvhärdat tillstånd till ett fullt tvärbundet nätverk. Detta ger kompositen sina slutliga mekaniska och termiska egenskaper.